Mitt biår vid Sörmlandskusten
Ur Gadden 2012 nr 1
Thomas Rafstedt
Jag hade i år tänkt överlämna Mitt biår till alla nya
spännande yrkesbiodlare med fräscha erfarenheter av hur det är att bygga upp
sin biodling och få det att fungera men efter viss övertalning av Johann ska jag
ändå presentera vad som hände vid Sörmlandskusten i år.
2010
Förra årets Mitt biår avslutade jag med att de invintrade
samhällena såg starka och fina ut, de som överlevt den hårda 50-procentiga
utgallringen vintern 2009/2010. Kvalsternedfallet var mycket litet,
bigårdslägena bra, samhällena hade nya, fina drottningar och mycket foder. Vad kan då gå fel??? var min slutfråga
för efter många års biodlande verkar det som det alltid är något som kommer att
gå fel.
Säsongen 2011
Efter en mycket lång, snörik och kall vinter som bina
klarade av bra kommer april med lite värme och snön försvinner. Några samhällen
får en påse Apifonda ovanpå ramarna för att klara sig till sälgblomningen.
I slutet av april finns ett antal samhällen som inte har
någon drottning fastän det är massor av bin, vilka också drar pollen! Jag
trodde det bara var jag som drabbats av detta fenomen men har hört samma sak
från andra yrkesbiodlare. De flesta av dessa samhällen kunde räddas med yngelramar
från andra samhällen, från vilka de fick möjlighet att själva dra upp en
drottning, men det blir ju ett kraftigt uppehåll i äggläggningen eftersom jag
inte har några reservdrottningar den här tiden på året. Någon förklaring på
orsaken till de försvunna drottningarna har jag inte funnit.
April är en skön månad med värme och i slutet av månaden
blommar sälg och maskrosorna börjar lysa gula på betesmarkerna.
I början av maj sveper kyla ner, som vanligt när lönnen
blommar, men lite senare under maskrosdraget är det fullt ös i kuporna och den
guldgula maskrosskörden blir bra. På marknaden i slutet av maj kan jag sälja
nyslungad honung vilket är tidigt för att vara i dessa trakter. Försommardraget
tar slut runt nationaldagen och sedan får jag vänta in vitklöverblomningen.
Julidraget blir bra och även linden ger skörd.
Skörden har hittills varit lyckad och i slutet av juli,
efter en regnig fruntimmersvecka, börjar jag fundera på slutskattning och myrsyrebehandling;
men vad händer då när nästan alla skattlådor är hemma? Jo, ljungen börjar
blomma och blommar och blommar sammanlagt närmare 6 veckor och ger ett
fantastiskt drag som jag aldrig varit med om.
Lycka eller olycka??
Det är ju en fin honung en honungssort som tagit slut i
förrådet så därför är det lycka. Men när jag fortfarande står och slungar nu
när jag skriver det här i mitten av november är jag inte speciellt lycklig.
Ni som minns mitt reportage om ljung/sensommarhonungen i Gadden
2007 nr 6 minns kanske det årets elände som slutade i att jag åkte till Tjörn,
skar ut kakorna och pressade dom. Det behöver jag inte göra i år för jag får
faktiskt ut en stor del av honungen vid slungningen. Men innan den kommer till
kylrummet är det en rad trösklar som jag måste över.
Vattenhalten är låg, 18%, så där klarar jag mig; ingen
avfuktning åtminstone. Jag täcker av ramarna med supergaffeln vilket går lätt
innan de ska passera Sjöliesen. Ramar som är nybyggda har här en tendens att gå
sönder, likaså om de bara har honung på ena sidan. Bäst fungerar de mörka
ramarna som suttit i yngelrummet eller skattlåderamar som varit med några år.
Slungan, med bottenvärme, får gå två omgångar och en stor del av honungen
slungas ut. De ljusa ramarna som klarat Sjöliesen får nu stryk och går ofta
sönder och långa armar ner i slungkorgarna krävs för att få upp kakgeggan. Systemet
med sump och tankar är bara att glömma utan här gäller en mer hobbybetonad verksamhet
med hinkar som töms i silen till vilken jag inköpt en värmare. En silcentrifug
hade nog klarat av det här arbetet bättre men den stora investeringen för
ljunghonungen jag får vart 5:e år är inte lönsam. Innan dess har honungen värmts upp en del och
”piskats” sönder med cementröraren alldeles innan den silas för att få bort
geléklumparna. Ympning och sedan in i kylrummet medför faktiskt inga problem.
Slutresultatet efter en dags arbete är något hundratal kilo honung och dessutom
honung precis överallt i lokalen och på mig.
Problemet startar faktiskt lite tidigare än så eftersom bina
gärna först vill fylla yngelrummet innan de går upp i skattlådorna. Jag har
heldadantramar där och eftersom jag inte vill invintra på ljunghonungen var det
bara att skatta 3-5 ramar och låta bina tränga ihop sig på de kvarvarande till
jag hunnit slunga och kunde sätta tillbaka ramar. Inget vildbygge i alla fall.
Att slunga svarta yngelrumsramar i den här storleken var inget problem.
Det långa och sena draget gjorde att drottningarna ynglade
länge och samhällena blev fulla av unga, fräscha bin som är redo att hugga in
när sälgen börjar blomma i april.
Kvalster
Någon myrsyrebehandling blev det inte så jag oroade mig för
kvalstermängden innan jag oxalsyrebehandlade i slutet av oktober. Här visade
det sig glädjande nog att kvalstermängden överlag var låg. Avläggarna hade i
regel inget nedfall; de etablerade samhällen ett måttligt och de samhällen som
tjänstgjort som drönargivare på parningsstation hade något mer men inget
alarmerande.
I stället för att få en tidig höst blev det så att de sista
skattningarna gjordes i slutet av september och invintringen med det svindyra
kravsockret (17,84 kr/kg + moms) i slutet av september och början av oktober.
Tack vare en varm och skön höst gick detta bra.
Drottningodlingen.
Drottningodlingen har fungerat bra och parningarna både på
parningsstationerna och parningsplatsen blev mycket bra. Ett par hundra drottningar
på stationerna och minst lika mycket på rasparningsplatsen blev resultatet. Att
köpa drottningar med två års svärmgaranti dyrt (500kr) blev populärt och ca
hälften av försäljningen bestod av sådana. Nu kanske de som nöjde sig med drottningar
utan garanti inte drog någon nitlott för jag har överhuvudtaget ingen
svärmning. Mödrarna till svärmgarantidrottningarna har ju dock testats ett
antal år och där är jag säker vilket jag inte kan vara på de andra. Det blir
intressant att under 2013 få se hur många
jag får ersätta för svärmar, men jag tror det blir noll.
Summering
Summeringen av biåret är att det blev ett långdraget biår
men med lyckat slutresultat och en bra skörd och snart är jag tillbaks igen i
antalet samhällen, en återuppbyggnad som tar tid och kraft, både för mig och
för samhällena.