Jungfrudrottningar och deras parning
och lite om avläggarbildning
. Artikel i Gadden 2011
Thomas Rafstedt
Ofta vill biodlare göra tidiga avläggare i juni för att få
dom invintringsdugliga. Ett problem med detta är att det är svårt att få tag på
parade drottningar så tidigt på säsongen. Drottningodlingen startar av
klimatiska skäl i Sverige ganska sent även om Sydsverige har tillgång till
några veckor mer för drottningodling än längre norrut. Att odla fram många
drottningar redan i juni kräver stora mängder bin för att fylla parningskassetter
vilket gör att samhällena försvagas och honungsskörden blir lidande. Det kan
kanske också vara brist på könsmogna drönare denna tid. All drottningodling och
parning går bäst under binas normala svärmtid från midsommartid och några
veckor in i juli.
Alternativet till parade drottningar som då står till buds
är oparade jungfrudrottningar eller kläckfärdiga celler. Celler är ett
alternativ bara för kortare avstånd från säljaren då de är känsliga för
temperaturavvikelser och längre transporter.
För längre transporter med postförsändelse är då
alternativet oparade drottningar som skickas i försändningsbur med följebin.
Jag har haft en ganska omfattande diskussion med
drottningodlare och yrkesbiodlare som arbetar med avläggarbildning och som
köper in drottningar. Svaren på frågan från dessa erfarna biodlare är skiftande
men samstämmigt menar de att oparade drottningar som skickas med posten är det
absolut svåraste och mest otillförlitliga sättet vid tillsättning och parning.
Det enklaste är att arbeta med parade drottningar.
Tillsättningar med dessa misslyckas sällan. Men det var ju inte det frågan
gällde. Det näst bästa är att använda kläckfärdiga celler vilket oftast också
lyckas.
Jag la den här idén åt sidan då problemen med
jungfrudrottningarna visade sig så stora, men beslutade efter ett tag att ändå
publicera de intressanta reflektioner jag fick från välvilliga yrkesbiodlare.
Så här får ni nu en sammanställning om avläggare med parade och oparade
drottningar samt kläckfärdiga celler att begrunda inför säsongen.
Jag ska här skissa på några olika modeller. Lätt kräver i regel naturligtvis stor erfarenhet
men risken att misslyckas är inte så stor.
1. Yngelavläggare tidigt på säsongen med parad drottning. Lätt
2. Yngelavläggare
sent på säsongen med parad drottning. Lätt
3. Yngelavläggare
tidigt på säsongen utan drottning. De får dra egen drottning. Mycket yngel och
bin och honung. Lätt.
4. Yngelavläggare
tidigt på säsongen med kläckfärdig cell. Lätt.
5. Skaksvärm med
parad drottning sent på säsongen efter dragets slut då det finns mycket bin i
samhället (Nehman, Gadden 2007-3). Denna metod fördelaktig vad gäller kvalster
då inga yngelramar finns med. Lätt
6. ”Skaksvärm”
till parningskassett med odlarens egen oparade drottning. Drottning tillsatt direkt
efter kläckning, dvs. det normala sättet när man använder egna drottningar och
egna kassetter som placeras ut för parning. Lätt.
7. Tillsättning av cell till nyskapad parningskassett. Lätt
8. Byte av
drottning, som parats i kassett, med kläckfärdig cell. Medelsvårt. Risk för att hon inte antas.
9. Oparad
drottning som skickats med posten i försändningsbur med följebin. Tillsättning
i nyskapad parningskassett. Svårt.
Se även nr 12, Erling Becks metod.
10. Oparad
drottning som skickats med posten i försändningsbur med följebin. Tillsättning
i yngelavläggare. Trol. bästa sättet att
lyckasmed tillsättning av oparade
jungfrudrottningar.
Borde vara möjligt att göra samma sak med parningskassett
där parad drottning tas bort och celler rivs efter 7 dagar och ny oparad,
postfraktad tillsätts.
11. Att köpa
kakbit med larver kan ju vara ett alternativ då man vill dra upp egna
drottningar från ett nytt obesläktat material. Risk finns att larverna inte
antas om de inte matats upp och värmts av bin innan omlarvningen, vilket är
speciellt viktigt om de transporterats flera dagar med posten. (se Gadden
2010:4). Medelsvårt.
Några kommentarer till punkterna ovan
1. Detta är nog
det vanligaste sättet att göra avläggare på. Tar en eller två yngelramar,
honungsram och helst utbyggda ramar för drottningen att lägga ägg i. Delning av
samhället i två där den ena halvan får dra egen drottning måste göras tidigt
eftersom det tar lång tid för den egna uppdragna drottningen att bli parad,
äggläggande och ge ett invintringsdugligt samhälle. Eller splitta ett samhälle
som inte verkar ge annat än problem under säsongen i 2-4 avläggare beroende på
yngelramsantal, tillsätta parade drottningar. Tidigt på säsongen kan det räcka
med en yngelram.
2.
P.O. Gustafsson
Blanda bin och ramar
från flera samhällen i avläggaren så blir de helt konfysa och tappar
försvarsinstinkten. Bara släpp drottningen (nåja, en bur skadar väl inte) bland
bina direkt så har ni god chans. 98% i augusti efter draget för mig. Fast då
parade.
Vänta inte att tillsätta drottningen tills bina samlat ihop sig och börjat på nödceller,
då går det inte. Direkt skall det vara, ha burade drottningar med när
avläggaren görs.
3.
Praktiseras av Freddy Duwe som skrivit
så här
I vanliga fall
brukar jag ta 5 HLS-yngelramar med
påsittande bin från varje vid den tiden normalt utvecklat samhälle och göra
10-ramars yngelavläggare + lite extra nerskakade bin och lite Apifonda nertill
på universalbotten, sätta spärrgaller ovanpå yngellådan och 2 HLS skattlådor.
Dessa avläggare transporterar jag till en ny plats, helst till vårsådd raps.
Där får de dra upp drottningar från sitt eget yngel och jag kommer tillbaks i
juli och skattar honungen och tar en snabb koll under spärrgallret som då tas
bort. För det allra mesta så finns där ägg och yngel. Yngelrummet ökas då ut
med en låda så att det blir 2 HLS-lådor och fodringen kan påbörjas. De så
gjorda avläggarna blir jättefina samhällen året därpå.
4. Alla sorters
avläggare som skapas sent måste tillsättas med parad drottning annars hinner
inte samhället bli invintringsdugligt. Går bra med skaksvärmlåda. Mer bin krävs
naturligtvis ju senare på säsongen man kommer (se Nehmans artikel Gadden
2007-3).
5. Lars Hedlund:
Kläckta drottningar
eller celler tillsätts till skaksvärmar direkt i apidean. Till större avläggare
som gjorts med yngelramar sätter jag aldrig till en ungdrottning. Alldeles för
osäkert. Där får det bli en kläckfärdig cell.
Thomas Dahl:
Hej alla!
Gör en tämligen simpel
variant i mina avläggarkupor. De består av en halvdadantlåda med skiljevägg och
ingång från varsitt håll. Till detta ett halvtak.
Varje del blir med
andra ord 6 ramar halvdadant. De typiska avläggarna för utökning / avsalu görs
med 2 ramar täckt yngel från vardera två samhällen. Till detta en ram foder och
en tomram. Skakar sedan ned bin från ett par ramar i skattlådan, det blir
tämligen fullt och än mer när det täckta ynglet kläcks. Slår så igen flustret
och tar med mig dem till min barnkammare där de får invänta kvällen då det
tillsätts kläckfärdiga celler. Antagningen är 100% förutsatt att jag inte
schabblat med nån drottning eller att cellen inte kläcks, men då har man en
andra chans nästa vecka. Skulle cellerna tagit slut så är det bara att dra ur
skiljeväggen så får grannen lösa problemet. Lät väl enkelt?
6. Se hur
parningskassetter skapas i Gadden 2010-4, 2005-3)
6,7,8 Att använda
sig av kläckfärdiga celler innebär problem vid långa transporter och
temperaturer. Celler hämtas hos odlaren lämpligen i en Carricell el.dyl. och
kan då transporteras ganska långt utan problem. I annat fall är
transportsträckan begränsad till tid och temperatur. I framtiden kan man kanske
tänka sig att bygga upp ett liknande system som de har i Nya Zeeland (se Gadden
2005-5)
P.O. Gustafsson:
Jo, celler funkar
alltid, om man inte klantar till det ordentligt. Men det här handlar väl om oparade
drottningar i första hand? De är ju enklast att skicka mellan biodlare. Också
"säkrast" för dem som skickar, man kan ju inte vara helt säker på en
cell om den blir kyld eller inte kryper av annan orsak.
Variant på skaksvärm:
Avläggare bildas genom att efter slutskattningen sätta på en
nyslungad skattlåda över samhället som lockar upp en massa bin.
Lars Hedlunds modell:
När draget är slut
sätts en nyslungad tom låda på varje samhälle i en bigård (oftast 20
samhällen). När den sista lådan är påsatt är det bara att gå till det första
samhället igen
och ta bort den tillsatta lådan som nu är full med unga bin som putsar och
städar. En låda från samhälle 1 och en låda från samhälle 2 sätts tillsammans
på en ny botten, en drottning i en utätningsbur tillsätts och det nya samhället
lastas in i bilen. Sedan är det bara att fortsätta. Bigården ger alltså 10 nya
samhällen. Avläggarna har inget yngel utan antar den drottning de fått. Funkar
utmärkt och ger fina samhällen till invintringen. Lätt som en plätt.
P.O. Gustafsson skriver följande:
Jo, oparade
drottningar är i särklass det svåraste att använda. Det kanske inte framgick i
det jag skrev tidigare, att jag använder celler i Apideorna när jag fått igång
dem med yngel. Den enda gången jag tillsätter oparade är vid uppstarten då det
är lättare. Skulle jag göra tidiga avläggare så blev det nog med celler också.
Jag har nog redovisat
hur jag gör tidigare, men kan ta det igen om nån orkar läsa. I stället för att lyfta
honung på försommaren så gör jag som Lars. Väntar till sista veckan i juli när
det bara är en låda kvar över spärr. Plockar 2 yngelramar (täckta om möjligt)
från vart samhälle och blandar i avläggaren så de har 4 ramar + pollen och
foder. Skakar sen bina ur de kvarvarande skattlådorna (som inte är fulla med
honung) över avläggaren. Då får jag bin och yngel från 2 samhällen blandade
utan slagsmål, och de tar en parad drottning till minst 95%. Precis som Lars
får jag 1 avläggare från 2 samhällen utan att det tycks påverka styrkan på samhället.
Avläggarna blir inte så starka, men hinner växa till huvuddraget och ger väl
runt 80% av snittskörden nästa år. Jag slipper också leta drottning på det här
sättet, skakar av alla bin från yngelramarna och tar bara skattlådebina till
avläggare.
Jag får lite svagare avläggare än om jag gör dem på våren, men får stället mer
honung och slipper mycket lyftande. Jag har tid över efter huvuddraget när vi
skattat av det mesta, tills det är dags att slutskatta och invintra.
7.
Cell till enramskassett kan nog
diskuteras om det är lämpligt.
8. För viktiga
drottningar, ex. avelsdjur, bör ny kassett etableras för att minimera risken.
9-10. Frågan som
det hela från början rörde sig om – hur handskas med jungfrudrottningar som man
fått via posten i försändningsbur med följebin. Speciell drottningfoderdeg bör
användas i försändningsburen etersom den oparade drottningen annars kan omkomma
i fodret när hon äter där under transporten. Antagningen och parningen av dessa
drottningar blir ofta till ganska stor procent misslyckade. Carl Georg Lie är
nöjd då han får ett utfall på 75%. Vad detta beror på var det ingen av de
tillfrågade som visste men det kan röra sig om att drottningen är äldre och
producerar mer feromoner eller att det beror på följebina. En egen liten
erfarenhet är att egna producerade oparade drottningar som jag förvarade under
några dagar i tillsättningsburar med följebin och sedan tillsatte till
yngelavläggare till stor del misslyckades.
Poul Erik Sörensen
skriver följande:
Hej Thomas.
Nej det er ikke let. De mange uparrede dronninger,
som jeg sælger til biavlerne i Danmark, sætter de til yngelaflæggere. Men de
laver aflæggerne 7-9 dage før de modtager dronningerne. Så fjerner de
selvfølgelig de byggede dronningeceller og sætter dronningen til i bur. Det er
straks værre med etablering af parringskasetter, når dronningerne har haft
følgebier i buret och er nogle dage gamle (jeg ved ikke helt om det er det ene
eller det andet der har mest betydning) !
Lars Hedlund:
Mina erfarenheter av
inköpta oparade drottningar är tveeggade. Det är större svinn vid tillsättning
och parning än om jag tar egna i kläckskåp kläckta drottningar. Jag gör
likadant med båda grupperna dvs. gör en skaksvärm direkt i apidean och släpper
in drottningen efter någon timma när bina blivit lite oroliga i apidean.
Enklast är att använda kläckfärdiga celler men det var ju inte det som var
frågan. Dom drottningar som kläcks i mitt kläckskåp kläcks alltid med några
följebin i buren och en liten klick honung på burnätet. Alltså tillgång till
mat och omvårdnad direkt vid kläckningen. Följebina släpps in någon dag innan
kläckning. Kan kanske ha betydelse. Kanske även den ringa feromonavsöndringen
hos en upp till ett dygn gammal drottning har betydelse. Har hon rest någon
eller, som oftast i mitt fall, några dagar på posten så ökar drottningens
feromonavsöndring och hon kan bli knepigare att sätta till. Till och med till
en skaksvärm i en apidea. Har ingen annan vettig förklaring till skillnaden
mellan egna och inköpta oparade drottningar.
Freddy Duwe skriver:
Jag har vid några
tillfällen fått oparade drottningar tillskickade och tillsättningen av dessa
har varje gång vållat mig stora problem. Antagningen av mina egna drottningar
däremot, som jag tar direkt från kläckskåpet brukar för det mesta lyckas
perfekt. I båda fallen har jag använt miniskaksvärmar i Apideor. Varför
resultatet blir så olika har jag funderat länge på utan att hitta en
förklaring.
Mina drottningar kläcks i kläckskåp i burar utan följebin. Jag ser till att det
finns en droppe honung i botten på burarna och de nykläckta drottningarna går
ner och äter själva av honungen. De kan gå där i upp till ett dygn innan jag
tar hand om dem. Jag märker de nykläckta drottningarna med nummerbrickor innan
de tillsätts. Vid tillsättningen doppas drottningarna i sockerlösning ur vilken
de fiskas upp med tesked och hälls tillsammans med sockerlösningen på skeden in
till bina genom hålet i innertaket på Apidean.
Apideorna brukar jag ha ståendes färdigladdade med bin i ett mörkt och svalt
rum. Jag försöker att ha dem stående så kort tid som möjligt innan
drottningarna tillsätts, men det har hänt att Apideor blivit stående upp till
en vecka innan drottningar har satts in och det har också fungerat.
Tack till alla som deltagit i diskussionen
Ja, det här blev lite mer än det som
frågan från början rörde sig om men det kanske är bra med en sådan här
sammanställning innan drottningodlings och bisäsongen går i gång på allvar. Det
är också något att tänka på för dom som av ekonomiska skäl väljer att köpa
oparade jungfrudrottningar för att spara en del pengar vilket i slutänden
kanske gör att de bedrar sig själva med följd av förnyade inköp och missade
tillsättningar samt merarbete.
Jag tackar alla er som givit
svar och synpunkter och hoppas att det här kan leda till färre förluster av
drottningar och starka och fina avläggare till hösten. Har ni fler synpunkter
tar jag gärna emot dem till en uppföljande publicering i Gadden.