Lite mer om antibakteriella egenskaper hos Svensk
honung
Förstudien genomförd
på Institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi (MTC) vid Karolinska
Institutet 2006.
I arbetet finns en bakgrund som lyder: Användandet av
honungen och dess biprodukter med medicinskt syfte har varit känt sedan
urminnes tider. Under senare tid (detta skrevs 2006) har detta åter blivit
aktuellt beroende på behovet att hitta nya effektiva medel mot
antibiotikaresistenta eller svårbehandlade bakterier, speciellt från öppna sår.
Hur kan denna naturprodukt ha en sådan positiv effekt? Möjligen för att i
honung finns en kombination av antibakteriella
faktorer, bl.a. från växtriket.
T.ex.:
a.
Osmotisk effekt. Den höga halten av
sockerarter kan hämma bakterietillväxten.
b. Väteperoxidinnehållet. Väteperoxid
användes förr för att rengöra sår och är en naturlig komponent i vissa
honungstyper. Väteperoxiden kan också produceras vid uppvärmning av honungen
genom att enzymet glukosoxidas spjälkar sönder glukosen. Detta enzym produceras
i körtlar hos bin och överföres till nektar. Den koncentration man tidigare använde
sig av för att rengöra sår (3%) orsakade skador på vävnaderna. Mängden
väteperoxid i honungen däremot motsvarar någon promille av denna och frigöres
successivt. Vävnaderna skadas således inte.
c.
Lågt pH-värde mellan 3,2 och 4,5 vilket
verkar selektivt mot många bakterier.
d. Högt innehåll
av antioxidanter.
e.
Anti-inflammatorisk effekt som
förhindrar utsöndring från sårvävnader.
f. Positiv stimulering av lymfocyter och
fagocyter som ingår normalt i vårt immunsystem. 0,1% honungslösning kan ge
positiv stimulering.
g. Bakteriehämmande substanser från växter.
Det mest kända fallet är Manukahonung från Nya Zeeland. Manukahonungen kommer
från Leptospermum scoparium (Nya Zeeländskt Te-träd) och har visat hög
antibakteriell effekt. I Australien och i andra länder har det också visats att
det finns lokala honungstyper med goda antimikrobiella egenskaper.
I förstudien testade
vi 5 olika honungssorter.
1 Manukahonung
med UMF på 10+. UMF = Unique Manuka Factor – ett mått på antibakteriell
aktivitet som inte beror på väteperoxid, det motsvarar koncentrationen av
phenol. Manukabusken ger olika halt av denna UMF-faktor inom olika områden i
Nya Zeeland. I vissa områden är den mycket låg medan den i andra når upp till
10 och kanske 15.
2. Lindhonung
från Sörmland
3. Sommarhonung
från Sörmland
4. Bladhonung
från Västerbotten
5. Ljunghonung
från Västkusten.
Resultaten från
agardiffusionsförsök med 4 olika svenska honungssorter, jämfört med
Manukahonung, visar att endast bakterier tillhörande stafylokockarter hämmades,
övriga testade patogena bakterier påverkades inte av någon av honungssorterna.
Eftersom stafylokockerna är de bakterier som oftast förorsakar sårinfektioner
är detta ett viktigt resultat. Olika honungssorter visade sig inhibera olika
stafylokocker. Ex. S. epidermidis 29887 hämmades bara av manuka- och
ljunghonung medan den andra S. epidermisstammen hämmades av samtliga
honungssorter.
En sammanfattning av resultaten från två tester på
MARA-plattor visade att sockerlösningen som väntat bara visade på en svag
hämmande effekt. Manukahonungen visade den kraftigaste effekten. Ljunghonung
verkar ha en viss effekt medan sommarhonung var jämförbart med en
sockerlösning. Manuka- och ljunghonung påverkar olika mikroorganismer något som
tyder på att olika antibakteriella substanser kan vara aktiva.
Den naturliga
bakterieförekomsten i honung studerades också samt om bakterierna
eliminerats vid sterilfiltrering. Det visade sig att alla honungsproverna,
förutom lindhonung, innehöll ganska höga bakteriehalter, trots den höga
sockerkoncentrationen. Fenotypiskt verkade det växa få olika species på varje
honungssort, kolonierna såg homogena ut. Ingen bakterietillväxt konstaterades
på filtrerade prov.
I skissen för
fortsättning av projektet, som ej blev av, var tanken att undersöka många
olika honungssorter från olika delar av Sverige och även Norden. Ex.
ljunghonung från olika delar av landet men även klockljunghonung och
purpurklockljunghonung från Norska västkusten. Bladhonung från olika delar av
landet osv. Någonstans kanske vi har en liknande pärla som Manukahonungen till
lycka för de biodlare som håller till i den trakten. De honungssorter som
testades var kristallina men det kanske skulle vara intressant att även
undersöka nyslungad, färsk honung.
Det fortsatta arbetet skulle också innebära en
vidareutveckling av MARA-metoden. Pollenanalyser skulle också ge säkrare
information om vilken flora honungen kommer ifrån.
Slutord: Den preliminära studien har gett många intressanta
uppslag till fortsatta studier.
En kort sammanfattning av
Thomas Rafstedt
Projektledare