Svärmtröga drottningar

Ur Mitt biår 2009 vid Sörmlandskusten från Gadden 2009

  En uppgradering av hammockbiodlingen

  Va! Här går ju både en grönmärkt och en rödmärkt drottning var en kommentar jag fick från en biodlare som tittade på bina i min observationskupa på marknaden. Ja, det är ganska häftigt att kunna visa hur mor och dotter går tillsammans i detta lilla samhälle under hela hösten, modern dock ganska mager och, som det verkar, förtidspensionerad. Det här är inte ovanligt och det händer att jag hittar mor och dotter i samma kupa långt in på våren. När jag hör snacket om ”att i år är det ett riktigt svärmår” kan jag luta mig tillbaka och koppla av i hammocken för det stressar mig inte längre. En gång i tiden la jag spärrgaller under alla mina 2-åringar, gjorde avläggare för att motverka svärmningar, vingklippte drottningar och en massa andra arbeten för att slippa svärmar och därmed skördeförluster. Idag avlar jag bara på svärmtröga drottningar och skulle jag få en svärm byter jag snarast drottningen till en ny med bättre arvsanlag i detta hänseende.

Hur var då ”svärmsäsongen” 2009? Ca 170 samhällen överlevde vintern och av dessa bytte 36 stilla: 4 st. födda 2006. 25 st. födda 2007. Även 7 st. födda 2008 bytte stilla. Av dessa senare var 5 st. framodlade av mig. På den ekologiska biodlingskursen i Järna med Gunther Friedman lärde vi ju oss att de bästa drottningarna är de som bina väljer ut och drar upp själva. Detta är egentligen självklart för vi kan ju inte med våra metoder göra ett bättre val än bina och det återspeglas i bytena av 2008 års drottningar där de flesta var sådana som jag dragit fram och som tydligen inte dög. Ny bytte de förhoppningsvis till något bättre och efter eget huvud. Svärmtrögheten håller också i sig då man dominerar trakten med drönarna så att även drottningar med 5é och 6é generationerna byter stilla.

Under hösten bytte jag själv 2-åriga drottningar i ett 40-tal samhällen, drottningar som inte dög av skäl som dålig honungsskörd, temperament mm. Detta tillsammans med nya drottningar i avläggare gör att min bistam kan hålla sig vital och på topp i många olika avseenden då trakten domineras av mina drönare.

  Är det då några nackdelar med så svärmtröga bin?

Ja, faktiskt kan det vara en del problem, bl.a. så kan cellbyggarna vid drottningodlingen nöja sig med att mata upp bara några få celler för de ”behöver” ju inte fler. Eftersom jag arbetar med ett stort antal cellbyggare som bara får ta hand om 10-15 celler plockar jag bort dom, ur den här verksamheten, som inte vill dra upp så många celler.

Drottningbytena kan också bli lite mer problematiska eftersom jag inte är säker på om det finns någon ung parad eller oparad drottning förutom den gamla (märkta). Att ha drottningarna färgmärkta är viktigt. Jag burar den gamla drottningen och låter henne sitta i buren i samhället en knapp vecka och gör en kontroll av ev. nylagda ägg och drottningceller. Har de dragit celler är det bara att riva dom och byta ut den gamla drottningen Om det finns ägg och spätt yngel letar jag upp dottern och färgmärker henne. Det kan dock finnas en oparad drottning, om bytet görs rel. tidigt på hösten, vilket gör det mer problematiskt och en ytterligare kontroll av att den nytillsatta verkligen är accepterad är då nödvändig för att jag inte ska ha en oparad, äggläggande drottning i kupan nästa vår. En sådan fanns efter vintern 2008/09 men den fick tjänstgöra som drönargivare och kom till nytta ändå. Den här arbetsinsatsen är dock ganska liten jämfört med kontroll av svärmtendens och minskad skörd.