Utrensning med värme
Utrensningstest
Ur Gadden 2012 nr 3
För att få friska och sunda bin måste man som biodlare avla efter samhällen som inte har kalkyngel eller Nosema. Det är också viktigt att bina har städiver och rensar ut sjukt yngel mm.
Hos bin med hög utrensningsförmåga är risken för yngelröteangrepp mindre. Vissa linjer har mindre tolerans mot yngelröta och blir sjuka av nästan inget smittryck alls. Larverna är mer genetiskt mottagliga och sådana linjer skall kasseras.
Genom att testa binas utrensningsförmåga och bara avla efter de med stor förmåga kan man öka de hygieniska förhållandena och få friskare bin. Yngelröta, säckyngel, kalkyngel m.fl. sjukdomar kan också på detta sätt begränsas.
Så här görs testet
Utrensningstestet går till så att en kakbit med nyss täckta larver (max 1 dygn) skäres ut, fryses i 24 timmar och sätts tillbaka på samma plats i samma samhälle. Kakbiten är 10 x 10 celler stor på bägge sidor, dvs 200 celler. Kontroll av utrensningen avläses efter 24 el. 48 timmar.
Hög utrensning är viktigast på drönarlinjerna. Testerna startas i mitten av maj. Arbetsinsatsen för testet är stor då den ska genomföras två gånger i varje samhälle.
Utrensningstest ingår som ett led i att bedöma värdet för fortsatt avel både på drönarsamhällen som ska stå på parningsstation och på avelsdrottningar. Samhället ska rensa ut dött yngel (minst 80%) på 48 timmar men helst på 24 timmar. Det finns idag några olika sätt att göra detta på men de är alla ganska tidskrävande och innebär i regel flera resor till bigårdarna.
Nålsticksmetoden
innebär att ynglet dödas med en nål. Vid denna metod rensar bina ut dött yngel dubbelt så fort som vid frysmetoden.
Frysmetoden
innebär att en kakbit med nytäckt yngel skärs ut och tas hem och fryses. Dagen därpå tar man och sätter tillbaka kakbiten i samhället och gör en avläsning av resultatet efter 24 eller 48 timmar. Resultatet blir bättre tidigt på säsongen men kan skifta beroende på väder och dragförhållanden. Det är viktigt att åldern på larverna är rätt. Kjell Erik Olsson sätter in en jungfruram 12 dagar innan han ska göra provet vilket ger rätt ålder på larverna.
Testet ska dessutom göras vid två tillfällen med ca 14 dagars mellanrum. Då kan ni ju räkna ut hur många resor och vilken tid detta tar. I 2010 års Mitt biår i Gadden skrev jag om en metod som jag tyckte verkade smart. Att ta med sig redan frysta kakbitar och direkt sätta in i samhället, som man gör i bl.a. Danmark och Tyskland, skulle bespara mig en resa. Nu visade det sig vid en liten test att bina rensade ut den främmande kakbiten dubbelt så fort som sin egen vilket medför att den metoden inte går att lita på.
Flytande kväve. Att frysa kakbiten med flytande kväve direkt i bigården innebär att man slipper en resa. Detta är en modell som också fungerar men den kräver en del utrustning och hantering av det flytande kvävet är inte så trevlig så jag har inte praktiserat den.
Värmemetoden.
När vi var på studiebesök hos Paul Jungels i Luxemburg sommaren 2010 visade han på en ny metod som verkade mycket lovande, nämligen att använda värme i stället för kyla. Att jag inte beskrev metoden i reportaget i Gadden 2011 nr 5 berodde på att jag ville testa själv först. Med hjälp av en liten gasolbrännare för någon hundralapp och en plåtburk utan botten för begränsning av det behandlade området kan ynglet dödas. På detta sätt krävs bara en resa till bigården för behandling och en resa efter 24 timmar för att avläsa resultatet. Behandlingen är så snabb att det skulle vara lätt att kontrollera alla samhällen i bigården på detta sätt.
Mitt försök gjordes så att en fryst kakbit (från dagen innan) och en värmebehandlad yta bredvid analyserades efter 24 och 48 timmar. Större delen, mer än 80%, var utrensad efter 24 timmar och närmare 100% efter 48 (se bild)